he holds me in his big arms, drunk and I am seeing stars, this is all I think of

jag tror jag blir galen.
senaste veckorna har varit helt fantastiska, åtminstone om jag jämför med mina förväntningar efter vad som hände i juni. ibland bara faller jag o blir så frustrerad. om någon frågar mig om dig brister det på sekunden, jag gråter o gråter o det gör ont i hela bröstkorgen, men jag vet jag måste stoppa undan de känslorna nu. tänker jag på hur du brukade vara gör det ont i mig o tänker jag på ett år sen när vi äntligen började komma varandra nära så slits allting sönder.
men det är inte rätt tid. du sa hejdå, jag stöter bort dig, förlåt men jag måste tänka på mig själv nu.

när jag tänker efter vet jag inte när jag senast gjorde det så fokuserat som jag gjort de senaste veckorna.

jag har upplevt massa vänskap, uppskattning och roliga nätter in på småtimmarna o jag är så oerhört tacksam. sommaren blev fin tillslut. jag vågar inte tänka på vad som vilar runt hörnet, mer än att jag håller tummarna hårt för att jag ska få vila. VILA. smälta allting och kanske gå vidare rent känslomässigt också… det är en fruktansvärt lång bit kvar känns det som då o då, men det är inte något jag kan skjuta på. det får inte sätta sig mer på min hälsa.

Annonser
Det här inlägget postades i funderingar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s