som jag håller på väntar jag bara in katastrofen

måste sluta förvänta mig att du kommer tbx, att du är borta för alltid, att du har en ny, att du är ensam, att du är glad, ledsen. måste sluta förvänta mig saker när det kommer till dig för hur det än blir jag bara sårad under tiden.

nu bakar jag paj o det är en tröst i denna galna ambivalens som får det att snurra i min skalle.

Annonser
Det här inlägget postades i Vardag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s