that boy take me away into the night, out of the hum of streetlights and into a forest

jag vet inte längre vad jag vill med mitt liv.

jag trodde jag ville plugga. eller det var min första reaktion, glädjen, bekräftelsen. konkurrensen var hård sa hon o det gjorde det hela finare. jag sa ja och idag dök jag upp, men fick genast panik när jag insåg att de tre kommande åren, från tjugotre till tjugosex var plötsligt utlagda för mig. ja, man kan hoppa av, ja, man kan pausa ett år. men det är inte så jag ser på det.
det är ändå tre år då jag måste leva hyfsat fattigt. och jag vill så mycket mer, jag vill iväg. resa. se allt jag drömt om. träffa människor utanför detta avlånga land osv.
jag rymde därifrån under total förvirring, huvudvärk o yrsel. det kändes ändå rätt i maggropen att ge sig ut från lokalen som liksom slöt sig om mig. jag känner mig skyldig för att jag inte är mer tacksam, ”tar vara på chansen jag fått” men det är inte jag o vara sån. jag klarar inte o göra saker om jag inte ser varför jag ska göra dem. om jag inte verkligen VILL. det har med motivation o göra. och den senaste tiden har jag sagt ifrån o stött ut allt som inte gjort mig gott. jag vet inte om detta hade gjort mig gott, iallafall inte till den nivån jag behöver.

just nu vill jag tacka nej till dessa studierna o göra något annat. jag vill jobba. kunna spara, spendera, unna mig själv och kära saker o äventyr. jag har varit fast i min ensamhet o sorg alldeles för längre. någon dag måste jag ju ta reda på hur högt dessa vingarna bär mig.

Annonser
Det här inlägget postades i funderingar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s