du fick mig att lysa upp du tog bort mitt arga jag, o d va dig som jag gick runt o tänkte på varje dag

ena stunden är du på väg tbx till mig, nästa är det som om vi är tillbaka på ruta ett som heter ”vi är bara vänner”. jag vet inte jag vet inte,
sa jag nej en gång bara för att förlora dig till en annan?
du ville till mig, jag sa nej, du gick vilse i kylan o hamnade hos en annan
men det är där man måste ha tillit, att om du vill ha mig, behöver mig, om vi ska vara tsm. kommer du tillbaka på riktigt. det enda jag kan tänka på. ha tillit tjejen.

slits mellan den sanna viljan att vara ensam o fri o saknaden att hålla om någon varje natt. träffar andra som behandlar mig precis så väl som jag förtjänar. känner längtan, glömmer dig i flera timmar men när de går jämför jag o saknar o ser bara att du förstod mig till hundra.

jag tvekar på om jag förlorat dig på riktigt, om det ens finns någon chans o hur perfekt jag måste vara för att ditt intresse ska kunna hållas levande. om det är värt det.
är det värt det?
emellanåt blir jag verkligen osäker.

men sanningen är den att bara du säger rätt saker o när du ser på mig faller jag rakt ner i betongen. o du är den enda som får betongen o kännas som mjuka moln

fri tills jag hittar rätt, jag klarar mig så länge jag slipper höra om andra du träffat. klarar mig för jag är stark nu o det försöker jag visa o inte bara för din skull.

Annonser
Det här inlägget postades i funderingar, kärlek. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s