löven faller, då vi kysser varandra o går vidare o in i något nytt, älskar det gamla som det var igår

nya ansikten på mina kuddar. jag försöker behålla distans o hålla huvudet kvar, får inte falla, kan inte, opassande på flera sätt.
men det gör det inte enkelt att stanna upp o andas.

hösten omfamnar världen utanför mitt fönster, lite närmare o varmare för var dag som går. o jag inser idag med mjuk musik på i bakgrunden att jag saknar någon att hålla om, någon jag kan lita på till hundratrio procent som ger allt. som gör mig trygg, glad, varm, berusad, hög, fylld till bredden o ser till att jag går på moln varje dag. alltför länge sen, nästan glömt känslan

jag tror inte jag säger nej om du frågar. går helt enkelt inte, vill testa allt. vill ge dig hela mig.
men så länge du håller mig borta från ditt hjärta
ska jag motstå frestelsen, åtminstone
försöka

i wanna show you all the finer things in life

Detta inlägg publicerades i funderingar, kärlek. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar