o våra hjärtan blöder o vi vet inte varför.

varje dag, natt o kväll hem på pendeltåget o tunnelbanan. när vi träffas o jag tror du ler med mig o inte mot mig. men egentligen är vi inte lika nära som en del av mig hoppas, nej. Du skriver på din macbook o även om jag försöker undvika, ser jag av misstag hur du väljer en annan framför mig.
jag känner dig så väl nu att jag anar att du tror hon är din typ. men jag kan inget påverka.

det är delvis en lättnad.
att veta att jag inte ska ta besluten för sanningen är, jag vet inte om jag själv är redo.

på tåget hem, kan inte sluta lyssna på shot for me o jag ryser långsamt över armarna medan okända människor synar mig upp och ner.

Annonser
Det här inlägget postades i Depp, Vardag. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s