vi skrattar åt vår frihet men när ljusen släcks o nätterna blir kalla viskar hjärtat andra ord

jag brinner. kreativiteten o längtan maxar genom taket o att visa ett ointresse är praktiskt taget omöjligt.

frossa och illamående runt lunch. vandrar hem i höstsolen. tänder ljus hemma o ligger i mysbyxor framför weeds, otroligt medveten om att han saknas här. blir nervös när jag tänker på hans gestalt, läppar. det fylliga håret och hans breda axlar. saknat att känna såhär. kärlek, är inte rätt ord, men att ta sig dit är inte längre ett projekt taggat omöjligt.

bekännelser, mörka hårstrån på vita täcken, hans viskningar i mitt öra. märkt på halsen.

jag älskar denna hösten.

Annonser
Det här inlägget postades i funderingar, Inspiration, kärlek och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s