efter all denna tid

så hamnade jag hos Honom inatt. min första tanke var att strunta i det. ville vara hemma, inte ens ut på stan, och ännu mindre sitta på ett tåg i 46 minuter efter midnatt. men fina ord och saknad tog mig dit.
träffar hund, katterna och systern.
ny lägenhet, ny säng. nytt sätt att känna när jag vaknar men samma tysthet jag inte alltid kan läsa. en tysthet jag kanske borde känna mig bekväm i vid det här laget. men, jag är en verbal person, van att säga exakt hur jag tycker och tänker.

undrar.

vid morgonkvisten tror jag att jag är klar med detta. så tar vi farväl och jag får en halv kram, ingen puss. vet inte vad jag ska tro och på tåget hem saknar jag igen.
får åka över halva stan och det brinner på centralen. nu tillbaka hemma, ensam, förvirrad, osäker på vad jag känner.
osäker på vad jag vill som alltid men ett vet jag o det är att älskling jag vill inte släppa dig ännu.

maybe baby please

Annonser
Det här inlägget postades i Depp, funderingar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s