om 10 år hoppas jag vi sitter här, jag i ditt knä o vi klarade ut det utan o såra varandra sönder o samman

han säger jag är den enda. vill ha mig, stå med mig på stranden med barn o det egendesignade huset o lugnet som vi båda vill finna o hålla kvar i.
men, vill inte binda sig, inte bli fast nu. ”du o jag babe”, ok men hur tänker du då? jag kan inte vara ensam o ändå din, jag behöver dig, om så inte på papper så ändå med hela ditt hjärta.

förlorar en o vinner en annan, så rullar livet det är vad jag har förstått, men dagarna blir långa utan en man som ger mig sina armar om nätterna. inte på hans villkor, på våra, ut i det sista.

om tio år hoppas jag vi sitter här, jag i ditt knä och vi klarade ut det utan att såra varandra sönder o samman. ge mig ditt hjärta älskling eller håll det ifrån mig o försvinn ut i dimman med ett adjö.
can’t have him and I won’t lose him, inte idag, i år, aldrig. snälla jag behöver dig.

Annonser
Det här inlägget postades i Depp, funderingar, kärlek, knäppskalle, prosa flum. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s