kommer något någonsin överträffa? frågan skakar hela min verklighet, o du

kan kalla det ett tufft liv baby.

o jag går alltid tillbaka till samma låtar, samma saknad, samma fråga om det någonsin löser sig. kommer något, någon, någonsin att överträffa? i denna slående känsla som infinner sig o får mig att tappa andan. vill bara behålla den för alltid, även om den inte är perfekt, för inget har känts mer, varit mer äkta.
vill ligga där, norrut mot skogarna, se på dig när du sover o veta att i den famnen är jag trygg.

Annonser
Det här inlägget postades i funderingar, kärlek, knäppskalle, prosa flum. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s