vänta. vänta. vänta, bara lite till

billyktor om kvällen, jag bär dig i hjärtat som en börda lika varm som den smärtar mig. ena dagen är du överallt, nästintill för mycket, jag besitter all världens kontroll. och precis då, när jag knuffar undan dig börjar saknaden krypa sig på. åter, långsamt, o jag faller faller faller handlöst som så många gånger förut. kommer det pågå för alltid? samma tveklösa intresse, från min sida, som jag då och då ser i dig men som verkar svalna när du känner dig säker.

jag vill det ska vara just som i en dag, utan saknaden, den oerhörda väntan och alla liggen innan. utan döden och slutet som målades ut alltför sorgligt för dig och mig.

jag vill ha dig, som min, en dag, när tiden är inne. men det är just det. jag måste vänta. måste. måste. måste.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s