and I loved him, I loved him, I loved him… I love him.

att kroppen, hjärtat, kan känna dessa omvälvande, helt otroliga känslor. en smärta som är så konstant att den nästan blir en vana, och inspirationen jag får från den, givande. jag vet det handlar om tid, att ge dig tid, oss, detta. att låta det växa.
ändra har vi dött eller så är det inte tiden, nu. när jag rör vid dig blundar du inte längre av njutning utan du fortsätter stirra mot horisonten, och jag vet inte… vet inte vad som rör sig bakom de blågråa ögonen jag kan drunkna så i.
vi är inte perfekta älsklingen min. men jag älskar dig, dig, dig, dig. du vet det, åtminstone tror jag det och jag hoppas med allt jag har att varje ord, är sanning.

timmarna, dagarna, åren kommer gå medan jag väntar och har en liten plats i hjärtat, i mina planer öppen för dig och dina åstadkommanden. om jag får falla handlöst för dig igen kommer jag kasta mig utan att blinka.
något så omvälvande som att älska någon där varje ögonblick med dem känns magiskt, nästan förtärande.

Annonser
Det här inlägget postades i kärlek, knäppskalle. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s