up in flames

när alla bara dömmer en. de som alltid skulle finnas där inte finns där längre. när klumpen i halsen och det verkar uppenbart, att ingen vilja från dig finns där.
ensamheten, den som verkat vara ett trick så länge, börjar bli uppenbar och jag,
vet inte om jag är lika ensam som han, den nya.
är det så? lämnar du mig nu? har du tröttnat, har du ångrat dig, vågar du inte säga, tänka tanken, precis som jag?
och jag mår illa o försöker gång på gång fastställa att jag har fel, desperata försök att vara rolig, perfekt, lugn, medveten. ställa allt till rätta o ta tillbaka.

men jag vet inte om jag når fram, om du hör, ser, vill ens en gång.
jag gråter inombords o det gör ont i magen.

Annonser
Det här inlägget postades i knäppskalle. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s