baby I’m too head strong, I love this madness

vaknar alldeles för tidigt, i hopp om att du ska ringa mig. men det händer inte och jag finner mig själv helt planlös utan dig i schemat.
faller iväg, gatorna är tomma, det är söndag och en vettig människa skulle stanna inne och ”ha det mysigt”
men vackra utan dig är det inte det minsta mysigt.
min kudde är stor o kall utan dina mörka lockar, min hand kall utan din som täcker den

(som igår)

tror jag tänker alldeles för mycket, ser saker som inte händer, det betyder nog inget för dig. du ser inte vad jag ser och jag står ensam i denna stora saken som snurrar mellan oss. vill sträcka mig ut efter dig, erbjuda dig mig, hela mig varje liten cell och all kärlek jag har att ge en man som dig.
men bör inte, för mycket som går emot. för mycket att riskera och jag vill ge dig taktpinnen tillsvidare

(om du bara tar den)

hoppas på veckan, på imorgon

(träffar dig)

hoppas på en dag , denna månaden, detta året
att få vakna bredvid dig varsomhelst på jorden, med din kropp utmed min, starka armar som håller i mig, ord jag bara kan fantisera om

how it hurts to love someone this way, osv.

Annonser
Det här inlägget postades i kärlek, knäppskalle, prosa flum. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s