stearinljus, en hoodtröja, ditt leende, doften, jag faller

Korta stunder då du ser på mig, när allt stannar upp, tidsåldrarna susar framför oss och jorden slutar snurra. Då jag ler, du ser, märker något annat bakom min blick, känner hur syret liksom sugs ur luften som fyller de 42 centimetrarna mellan oss, ditt ansikte, mitt ansikte, i perfekt harmoni. Jag kan bara se dina glittrande ögon, dina läppar lätt särade, vill känna dem, mina ögon strålar detta, men du är inte säker och allt vi gör är se ögonblicket passera.

Två sekunder då du är min, två sekunder då jag är så nära på att sträcka ut handen, känna vid ditt hår, din kind, lägga handflatan mot ditt bröst, förnimma värmen där under din skjorta från hud, ett bultande hjärta och blod som gör dina läppar så vackert rosiga i kvällssolen.

Men ögonblicket det passerar, du faller ur mitt grepp, du tvekar för länge och jag vågar inte ta steget för tiden är inte inne även om den är det och här är vi igen, utan varandra, ditt lår nuddar mitt men det är inte mitt att nudda. Jag saknar dig jag begär dig jag vet inte vad jag är utan dig. Och ögonblicket det passerar.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s