men nu som fienden

jag minns det så väl: januari 21 minus och luften skakade av köldknäppe, frosten – tung och dina ögonfransar när du böjde dig nära för att besvara mina frågor. dumma? jag vet inte, undrar ju knappt jag ställer dem endast för att få åtta sekunder av din uppmärksamhet.

nu: våren kryper sig in i hörnen och sprider dag för dag lite mer värme några centimeter ut över golvytan; jag jag ser inte dig (så nära på så ofta som jag vill) men känner dig ändå vid medvetande, förnimmer dig i mina tankar när jag somnar när jag precis blundar o faller i slummer; dina drömmar dina vardagssysslor avsaknaden av en kvinna? för långa meningar

men du har ju mig men får ej vara för självklart; vill vara svårläst svårfångad allt som börjar på svår utan svårälskad.

jag släpper nu honom och fyller mitt enorma hjärtas tusen vrår med dina ögon din skäggstubb dina muskulösa fingrar som nuddar om min midja tio gånger om dagen

på torsdag: ensam med dig på lördag: en chans till sen måndagen ja kanske en chans – sen fråga?
jag vet inte jag vågar inte jag står inte ut i min egen hud men jag har ju dig (i åtta sekunder, när jag frågar frågorna jag aldrig undrar över för de jag vill ha svar på de vågar jag inte säga)

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s