a man as magnificent as he was

ibland blir mina handleder trötta

som om de är utslitna av ålder; kanske tappar iphonen i golvet. inte för att jag vill, bara plötslig trötthet
kanske är det pga sorgen

känner mig inte hel eller säker längre; ingen typ av säker inte ens på mig själv.

han tar inte i mig när han passerar längre nej backar nästan undan;
sveper repliker men som vän, utan mörk blick och smekande fingrar

vågar ej höra av mig beröra eller låta blicken vila, slicka om läpparna; undrar har jag inbillat mig? ljuger stjärnhimlarna?

smärta i bröstet.
jag suckar mycket nuförtiden.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s