jag svävar pga dig o ingen förstår eller ser varför

det kommer människor i ditt liv som får dig att ifrågasätta allt. hur du rör dig, dricker ditt kaffe, vad du lägger pengar på, hur du klär dig
o sedan de djupare ämnena; vad du tror på. eller, din brist på tro, vad som får dig att tveka, din oro o lycka
och med sin unika syn och komplexitet berikar d dig o vänder uppochner på dina förutfattade meningar, tills du inte känner igen dig själv

du är förändrad, förhoppningsvis till det bättre

o i denna nya verklighet börjar du stappla fram som ett nyfött barn
ovant först, sen är känslan en av extas. o när du står på toppen o tar steget ut.., försvinner de i tomma intet
du är ensam i denna nya kropp. drömmens idyll försvinner. gillar du vad som är kvar? är du tacksam över deras medverkan

eller är du nu en missbildning av ditt forna starka jag

Annonser
Det här inlägget postades i kärlek, prosa flum. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s