upptäckt

ivrigt och utan att tveka, klöste jag bort dina lager, ett efter ett, till jag nådde botten av din själ o det du knappt vågade visa ens för dig själv

och till din stora förvirring, samt min belåtenhet, visade det sig vara precis lika mjukt och älskvärt som jag hela tiden hoppats

Annonser
Det här inlägget postades i kärlek, prosa flum. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s