she’s freaky and I like it

 

Yr samt matt av åtrå; när jag hör musiken, en bastrumma som smattrar genom bröstet, ut i vingarna som utger mina revben, som kyssar nerför nacken (du kysste mig igår, över håret men ändå läppar nära o ljudet utav dem som sluts sedan öppnas, närhet, åter närhet), händer under lätta tyg
ljudet utav musiken och världen darrar, varje cell krymper av förhoppning, nöden, en mjukhet i sinnet som ännu finns kvar, det hårda i ömsom besvikelse har ännu ej släckt känslan utav ömhet

emellertid… en återhållsamhet, som jag hållit på mig, så länge nu
men du finns kvar; något utav oss darrar ännu i luften (vaknar så lätt, viskandes)
en blick kan räcka, ett ord (valt rätt sådant) och sedan där igen, hoppet

målar en bild utav oss en framtid framöver där jag valsar i dina armar i staden du ej besökt sedan du var tjugoett; staden jag drömmer om att expandera i
du finns kvar

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s